Feb 17, 2009

mer barndomsfilm, härdning, tunnhet: "Samson & Sally"



hur mycket hjärtesorg och separationsångest kan vår generation ha och bära egentligen? är det därför vi har svårt att tro på konceptet lycka och varaktig kärlek utan behåll?

här är fler klipp från barnfilmer vi såg på 80-talet: http://www.youtube.com/watch?v=xIdEG2L1rUo&feature=related dessa videos är tips från fina mr do the math.

"brisby & nimms hemlighet"
var ytterligare en av min barndoms favoritfilmer. scenen där råttornas hus sjunker är bland de starkaste jag sett. jag kommer även ihåg ett tecknat barnprogram om nordens medeltidshistoria när ett tyst sammanbitet tjeckiskt tecknat par låg på ett fält i leran och blåa lik hängde i snaror i träden för att ruttna. jag ser det fortfarande tydligt om jag tänker på det.

/tydligen gillade jag ångest när jag var liten, eller var det för att vi blev vana?/ tydligen kan denna tidiga tydliga kulturella aspekt tillsammans med min kära familjs ständigt flyttande förklara varför jag är försiktig med relationer/ eftersom allting försvinner enligt empirisk kunskap i mitt liv - tecknade valar dör, människor byts ut, folk glömmer bort vad jag heter, jag är konstig/

6 comments:

Fröken E said...

Åh Samson & Sally!

Valrossarnas sångscen är så bisarr... Hur kom det sig att man såg på det här som barn?

therese svensson said...

precis vad jag undrar. precis vad som får mig att tro att man kan ha en kulturell åldersgräns.

Anonymous said...

älskar din text

Hn said...

Jag är också rädd.

Math said...

Mmm hela Samson & Sally har en väldigt dyster & ångestladdad ton över sig. De läskiga bläckfiskarna & slutscenen när de tvingas simma under brinnande oljefält är fan Norén för knoddar. Danskjävlar.

Anonymous said...

ja verklighetstrauma innan man visste