anita berber. varför har jag inte känt till henne tidigare?
från DN.se:
Weimartidens vildaste donna
Anita Berber förkroppsligade det dekadenta Berlin mellan hyperinflation och stormaktsvansinne. Hon började som buspojke i sidenunderkläder och slutade som fallen ängel. Arios Fioretos läser nya böcker om en tysk legend.
Om dekoren till ett dansstycke utgörs av en ensam lampa som "tränger själens kusliga skugga till randen av en avgrund", om musiken hämtas ur Camille Saint-Saëns "La dance macabre" och numret dessutom innehåller skuggor, katter, gröna ögon, flackande liv och ett nervöst fladdrande begär - då får man anta att det rör sig om ett solo för en jugendstilskönhet med en smula lust till undergången. Om det därutöver förekommer "kokain, skrik, djur, blod, alkohol, smärta, mycket smärta och många ögon" är saken klar: det kan bara handla om ett stycke för Anita Berber.
läs hela texten här.
Om dekoren till ett dansstycke utgörs av en ensam lampa som "tränger själens kusliga skugga till randen av en avgrund", om musiken hämtas ur Camille Saint-Saëns "La dance macabre" och numret dessutom innehåller skuggor, katter, gröna ögon, flackande liv och ett nervöst fladdrande begär - då får man anta att det rör sig om ett solo för en jugendstilskönhet med en smula lust till undergången. Om det därutöver förekommer "kokain, skrik, djur, blod, alkohol, smärta, mycket smärta och många ögon" är saken klar: det kan bara handla om ett stycke för Anita Berber.
läs hela texten här.
2 comments:
Låter som ens sämre sidors stilideal. Det är fan att inte tuberkulos gör slut på alltför urartad dekadens numera. Om man inte vill låta medelåldern göra slut på det får man liksom bli självspilling.
(Den där svadan karakteristika är ju förresten en uppräkning av senaste månaden i mitt liv; katter, nervöst fladdrande begär, kokain och mycket smärta i synnerhet.)
mmmm smärta
Post a Comment