vadfasiken. en granne har ringt på två gånger idag. jag vet inte varför de i allasin dar ska envisas med att ringa på en söndag. de ringde på tidigt imorse och ja jag hade tvättid och nej, jag tänkte inte använda den, men jag öppnar alltid dörren bakfull med gympabyxor och sopkasse på hallmattan så jag tänker faktiskt inte öppna mer och vara trappuppgångens svarta partyfår som alltid sover sent på svenskens heliga helg med stort H. jag vill ha en privat portkod utanför min dörr som man måste kunna koden till INNAN man kan ringa på. det är en sån konstig ny inställning folk har när de tror de har rätt att nå en närsomhelst. som när man inte svarar på mobilen och de ringerochringerochringerochringer och lämnar fem meddelanden som inte är viktiga och blir stötta för att man inte är nåbar precis just den sekunden. det är för mycket kontaktsätt så folk lackar ur om de inte får tag på en på direkten. men tänk på när det bara fanns brev och penna och man väntade gott på sin karl på havet och då fanns inga fylle-sms eller msn-blockeringar. jag ogillar denna postmoderna inställning till att alla ska vara nåbara dygnetrunt. pappa och syrran också. vi är selektivt sociala. dock tolkas detta ibland som selektiv taskighet eftersom det sociala anses högre än allt dessa informations och nätverksdagar. men som man brukar säga - för att uppskatta saker måste man ibland vara utan från det. eller: man saknar inte kon förrän spiltan är tom. i detta fall - man saknar inte mobilen förrän smsinboxen är tom.
No comments:
Post a Comment