Kolla det är jag när jag var 26

nördelectrofunk

åh jag såg på facebook att galleri KRETS-cindy lee är i usa och ska se tussle! de är mycket bra och blandar de bästa av alla element (speciellt en ful slap-bass), lyssna här: www.myspace.com/tusslers

cristina - "whats a girl to do"

en av mina favoritlåtar med la fierce cristina.

bat for lashes - "whats a girl to do"

skogsindie. jag försökte boka santogold och bat for lashes till the prom men det blev inte så.

pest och kolera

igår på rumraket label night spelade pest och kolera skivor. jag tog en fan-bild, drack öl med redaktör-louise och pratade med kb-kristian, pastell-kalle och massa fler, det var roligt och sen gick jag hem och åt upp resten av en omelett.

ikväll: space between european social forum och freaks n geeks

kvällens tips är the space between på babel + freaks n geeks premiär på debaser. det händer så mycket just nu, ibland är kulturen som ketchup - ibland händer ingenting sen händer allt på en gång. men det blir väl så när säsongen sätter igång igen efter sommaren.

jag älskar höst.

fantastisk filmfestival (goonies)

åh corey! corey feldman kommer till fantastisk filmfestival i lund. jag fattar inte hur lundarna kan få tag i så attans bra gäster hela tiden. dolph lundgren, corey feldman, marc caro... de är genier. läs hela filmprogrammet här: www.fff.se
jag träffade långe-daniel igår från klubben so tough so cute, och han berättade att jag hade missat att vara med på fantastisk filmfestival för de hade mailat mig men min gmail är lite trasig så jag använder den inte så mycket längre. det var synd!

åh corey!

god åke nyhet!

ja! en god nyhet! åke kommer och hälsar på i helgen. love is all är i milano och spelar ikväll men kör förbi malmö på fredag så då stannar han kvar några dagar.

dålig nexxor nyhet

jag drömde för tio nätter sedan att nexxor hade skadat sig i ansiktet och han tittade på mig och låg i min famn och jag klappade honom och han tyckte om det fastän han hade ont och hans ögon var så ledsna, och jag vaknade och hade så dåligt samvete över att jag funderat på att skaffa en undulat och låta santo och nexxor bo kvar hos mamma.

så i förrgår ringde mamma och sa att nexxor blivit skadad. han hade fått vad veterinären kallade blodöra - hans öra hade infekterats av skabb i ett sår och sedan blivit så svullet att hans inneröra sprängts och han kommer nu få blomkålsöra. jag var så ledsen men glad att det hade ordnat sig, men så ringde mamma igen igår kväll och svullnaden hade kommit tillbaka i hans öra så hon fick åka tillbaka till kattsjukan med honom imorse för en ordentlig operation. jag var så orolig och ledsen inatt eftersom nexxor uppenbarligen försökt ta livet av sig för att jag tänkte byta ut honom mot en turkos jävla undulat. åh nexxor! det gör jag aldrig. om en månad kommer dom hem.

rumraket label night ikväll på debaser

jag blandade ihop dagarna så döm av min förtjusning när jag insåg att rumraket label night var ikväll på debaser malmö, jag och louise ska gå dit och kolla vad som händer på bägge sidor av det döhippa sundet!

-------
Danmarks bästa skivbolag gör en labelnight tillsammans med Debaser för att presentera sina bästa akter. På scen denna kväll kommer amerikanska Canon Blue, danska hippa Slaraffenland och svenska Taxi, Taxi! Djs: Pest och Kolera (High Five, Happy Sunday).

22:00 (ca) Slaraffenland (DK)
Slaraffenland är ett fem man starkt band från Danmark som har blivit beskrivna som ett Animal Collective möter The Heat. Signade av Efterklangs skivbolag Rumraket släppte de sitt debutalbum "Private Cinema" i juni 2007. Ett album vars omslag gjorts av amerikanska leksakstillverkarna och konstnärerna Friends With You. Slaraffenland blev sen inbjudna till att medverka på Stereogums tribute-album till Radiohead och de bidrog med en cover på "Paranoid Android". Både 2007 och 2008 blev Slaraffenland inbjudna att spela på Texas musikfestival South by Southwest i Austin. www.myspace.com/slaraffenland

21:00 (ca) Taxi Taxi!
Taxi Taxi! är en stockholmsduo som består av systrarna Miriam E. Berhan och Johanna E. Berhan. Bandet blev snabbt en hype i indie-stockholm då de knockade till och med den mest inbitne gamle indieräv med sina helt magiska låtar. Den självbetitlade debut-EPn släpptes i början av 2007 på labeln Rumraket. www.myspace.com/taxitaximusic

20:00 (ca) Canon Blue (US)
Mannen bakom Canon Blue är Nashvillebon Daniel James. Signad till danska Efterklangs skivbolag Rumraket släpptes debutalbumet "Colonies" 2007. Albumet har beskrivits som en blandning av ny-folk och excentrisk pop. Albumet har mixats av Grizzly Bears Chris Taylor. 2008 spelade Canon Blue på Roskildefestivalen. www.myspace.com/canonblue

the weirdest traditionalist ever introduced or one of the most normal of the weirdos

plus är det inte en fin beskrivning av en själv som person: "the weirdest traditionalist ever introduced or one of the most normal of the weirdos"? så GULLIT.

ännu ett skäl att gilla dior addict (läs inlägg nedan eller ät ginkgo biloba DORKY).

dior addict (parfymnörd)

journalisten chandler burr som bland annat syns i T magazine, samt profilerats i Kobra tv, är som bekant en av de bästa parfymkritiker/luktnördar som finns. några av hans recensioner finns här: chandler burr - the moment blog
parfymjournalistik är en sån udda men samtidigt självklar nisch om man tar det i beaktning - på samma grund som det finns musik-, konst- och krogjournalister bör det naturligtvis finnas erkända luktjournalister och grävande parfymjournalistik. sinne som sinne non?

här är chandler burrs recension, (som är mycket intressant) av min favoritparfym Dior Addict:

"Dior Addict is either one of the weirdest traditionalist fragrances ever introduced or one of the most normal of the weirdos. It depends on how you smell it. But be forewarned that Addict is one of those perfumes that constitutes an olfactory Rorschach test: opinions on it vary widely, it never really smells the same to any two people, and if you wear it two days in a row it won’t even necessarily smell the same to you.

Addict was creative-directed by the Dior designer John Galliano and built by the perfumer Thierry Wasser, who was recently snatched up by LVMH’s François Demachy and installed as Guerlain’s in-house perfumer. Wasser has now ascended to the ranks of the in-house superelite, which includes Hermès’s Jean-Claude Ellena, Chanel’s Jacques Polge and Christopher Sheldrake, Cartier’s Mathilde Laurent and Jean Patou’s Jean-Michel Duriez. His first official effort at Guerlain, Guerlain Homme, which was unveiled last month, is a nicely serviceable masculine, one that works today but would have worked just as well in the 1960s. Wasser’s Dior Addict, by contrast, was introduced in 2002, would arguably have worked in 1925 as a maximal-minimalist version of Shalimar (take everything out except the ethyl vanillin, pump it full of neon gas and run an electrical current though it) and could conceivably work in 2025. It’s that diaphanous — and that odd.

Yes, Addict is a masterpiece of coumarin (the chewy, taffy-like, vaguely almondy synthetic molecule derived from tonka bean) and vanilla, but what does that get you? To some it reads like a giant, powdery light bulb: warm and formless and slightly alarming. At moments, I have thought of those phenomenally irritating entirely white canvases you see in museums, which force you to conclude that modern art is truly a fraud. At other moments, the thing seems to be generating a wisp of fresh green submerged in sweet vanilla bean, like a scoop of French vanilla ice cream with a tiny green twig snapped in two and accidentally stuck in it. Wasser’s work is technically solid — Addict performs very well on skin, lasting and diffusing like clockwork. Its aesthetics remain the question. But nothing this resolutely indefinable can fail to have value. Stare at this painting and see what you think."

(p.s den är udda och så bra! ibland kanske den luktar kemikalisk peng, ibland lite som före eller efter en regnskur, men i längden kanske mest som en mjuk kryddig nybakad paj som man äter efter ett hångel i en kemisal. men mest luktar den nog som alla tre på samma gång eller alla tre efter varandra med ett lager av smält elektriskt socker ovanpå. testa den idag på åhlens eller något, jag vet att du vill.)

madonnakonsert!!! så funkar det:

madonna var allt jag förväntat mig fast dubbelt så mycket. jag var skitnervös innan och kunde inte tänkte på att jag skulle se madonna för det har tagis sån tid, från att jag fick madonnas "you can dance" på kasettband av morbror gunder när jag var 9 år, tills nu, det var som att träffa sin borttappade mamma eller något så nervös var jag, så jag var lite stissig under dagen och flippade ur när pappa var bråkig och inte ville äta på det ställe jag hade tagit oss till (soba vid soho square), så jag blev does not computig och ville inte ha någon mat och var helt oresonabelt fjantig. vi åt sen i en park vid st martins, vid vårt hotell, och jag drack vinet helt snabbt och kom till sans igen, sen tog vi tunnelbanan till wembley park (på tåget såg jag en kille läsa min favorittidning new scientist och jag var tvungen att fota honom för det var den första andra person förutom mig själv jag sett läsa den. naturligtvis var han en superdork med för korta byxor och dålig hållning), och när vi kom av var det en sån stor ström av människor på väg till wembley arenan att jag tror det skulle kunna vara hela londons befolkning så många var det. när vi kom in blev jag helt paff för vi hade vip-biljetter men det vi hamnade i hade jag aldrig förväntat mig - det var ett gigantiskt rum med uppträdanden, dignande buffébord, kockar som gav en allt man pekade på, vogue-flickor, värdinnor i svarta hattar, gratis champagne-barer, soffor med vit päls, fotografering med utklädningskläder (jag pch pappa blev såklart fotade!), diskogolv och massa annat underbart fantastiskt. vi pratade med stilig ung man som jobbade på wembley som ekonomichef eller något sånt, som ville ge pappa biljetter till andra events när han var i london och jag bara "JAY TICKETS!" så jag fick hans visitkort som tur var eftersom jag måste åka till london alldeles speciellt mycket oftare än jag gjort hittills. Sen började konserten och vi gick ut till vår plats och sen var det alldeles för hög seratoninnivå i säkert två timmar och jag skulle kunna dött lycklig och tillfredsställd precis där så bra var det och jag kan inte fatta att jag sjöng get into the groove med madonna, eller att hon gjorde vogue eller hur en sån liten tjej kunde gå från partytjej i brooklyn till att stå där framför så sjukt många många människor. och hon sa sen att hon visste varför vi var här och sjöng express yourself och det var korrekt, alldeles korrekt och sen slutade det och alla hade tokdansat från sekunden hon gick på till hon gick av och sen öppnade viprummet igen och jag insåg att min skinnjacka försvunnit någonstans på vägen så jag pratade med ekonomiwembleykillen som sa att jag skulle maila honom så skulle de se om de fann den men det var ett litet offer för att se madonna, dessutom är det roligt att tänka att någon annan tog min jacka vid en madonnakonsert för jag menar, om man ska tappa bort något är väl det det bästa sättet att göra det på. sen drack vi mer champagne och dansade och givetvis är therese rules + champagne rules = dödlig kombination ok eftersom jag hade superkul och det var min bästa (tidiga) födelsedag som någonsin kan och kommer inträffa så jag gick all in och det var som en dröm och sen tog festen slut och vi skulle gå till tåget, men då hade stationen stängt och vakten bad oss gå till nästa station som var wembley central men då kuppade han oss för där stod en massa poliser som sa att tågen var slut och att vi fick ta buss istället. grejen var bara att de inte satt in några extrabussar och eftersom vi var cirka 90.000 som ville hem var det en massa spring och jag tappade bort pappa och ramlade hårt på grusig mark och slog upp knäna så de fortfarande blöder och varar, och jag var vilse i en timme och frös utan min jacka för jag hade bara ett linne och en skjorta och jag ringde vice-andrew som hade premiärvisat deras film tidigare på kvällen och nu hade efterfest på hans krog old blue last, så jag fick adressen dit och försökte ta en taxi, men det var helt kört för alla var upptagna. till slut hittade pappa mig och vi gick 45 minuter till för att komma till en busshållsplats som inte var full och så kom vi på rätt buss och efter vad som verkade vara två timmar kom vi till oxford street där vi hoppade av, köpte chips och vitamin water och gick till vårt hotell vid russell square/british museum. det var så BRA! MADONNA; VARIGA SÅR; BORTTAPPAD JACKA; VOGUEFLICKOR; MEGACHAMPAGNEFYLLA!

dagen efter vaknade jag såklart med snuva och skitonda knän WEHO!
xoxo

london shopping

jag köpte en "i love my mummy"-badge på british museum, ögonlinnet från topshop samt dessa bitchin chapeau claudette hattar i london! de är så rar lady dork mess att jag svimmar. jag gillar små hattar och konstiga diadem och stora örhängen för det är det enda extra man kan tillägga sitt huvud när man har kort hårt och inte kan hålla på och hålla på med det som ru paul. jag funderade även på att köpa en ljusrosa stråväska på beyond retro samt ett par svarta höga stövlar med guldklack men sånt kan jag lika gärna hitta här hemma så de fick bo kvar på hyllan.