fredagskrönikan i metro

30-års kris är en liten gris
//Therese Svensson//


Jag trodde att jag hade fått en 30-års kris (jag tar ut mina ålderskriser ett år i förskott), så jag freakade ur och bara "JAG KAN JU INTE FÅ EN 30ÅRS KRIS - HUR GÖR MAN?!" och frågade min pappa och han bara "meh ta inget så allvarligt" och jag bara "men det är väl det som är meningen att jag ska göra" och sen började han prata om något annat så jag sa hej då. Jag har varit lite förvirrad sista tiden och tänkte att om jag hade en 30-års kris så var allt normalt. Jag bestämde mig för att fråga mina vänner över 30 om de hade haft en kris för de borde ju veta. Några fick jag inte tag på, men R och jag åkte ut till Ica MAXI och storhandlade som terapi (funkade), men när jag pratade med L jävlades han och sa att jag var galen och skrattade åt mig så då blev jag arg, och kände mig genast mycket bättre (funkade också). Ilska klarar jag, det är förvirring jag inte tål. Men det verkar ju väldigt udda att jag skulle få en 30-års kris till att börja med – jag är faktiskt inte speciellt intresserad av att ha ett strikt livs-schema tio år framåt och har aldrig varit. Så jag bestämde mig bara för att jag behövde börja jogga och hångla. Dessutom fanns inte 30-års kris på wikipedia så då är jag safe.

- Modernista gör så fantastiskt dåliga bindningar på sina pocketböcker att man nästan ger upp.

+ André Agassi och Tony Hawk klädde sig fantastiskt under 80-talet att jag svimmar. Cykelbyxor under shorts, grälla färger och öppna hawaiiskjortor är 100 poäng.