madonnakonsert!!! så funkar det:

madonna var allt jag förväntat mig fast dubbelt så mycket. jag var skitnervös innan och kunde inte tänkte på att jag skulle se madonna för det har tagis sån tid, från att jag fick madonnas "you can dance" på kasettband av morbror gunder när jag var 9 år, tills nu, det var som att träffa sin borttappade mamma eller något så nervös var jag, så jag var lite stissig under dagen och flippade ur när pappa var bråkig och inte ville äta på det ställe jag hade tagit oss till (soba vid soho square), så jag blev does not computig och ville inte ha någon mat och var helt oresonabelt fjantig. vi åt sen i en park vid st martins, vid vårt hotell, och jag drack vinet helt snabbt och kom till sans igen, sen tog vi tunnelbanan till wembley park (på tåget såg jag en kille läsa min favorittidning new scientist och jag var tvungen att fota honom för det var den första andra person förutom mig själv jag sett läsa den. naturligtvis var han en superdork med för korta byxor och dålig hållning), och när vi kom av var det en sån stor ström av människor på väg till wembley arenan att jag tror det skulle kunna vara hela londons befolkning så många var det. när vi kom in blev jag helt paff för vi hade vip-biljetter men det vi hamnade i hade jag aldrig förväntat mig - det var ett gigantiskt rum med uppträdanden, dignande buffébord, kockar som gav en allt man pekade på, vogue-flickor, värdinnor i svarta hattar, gratis champagne-barer, soffor med vit päls, fotografering med utklädningskläder (jag pch pappa blev såklart fotade!), diskogolv och massa annat underbart fantastiskt. vi pratade med stilig ung man som jobbade på wembley som ekonomichef eller något sånt, som ville ge pappa biljetter till andra events när han var i london och jag bara "JAY TICKETS!" så jag fick hans visitkort som tur var eftersom jag måste åka till london alldeles speciellt mycket oftare än jag gjort hittills. Sen började konserten och vi gick ut till vår plats och sen var det alldeles för hög seratoninnivå i säkert två timmar och jag skulle kunna dött lycklig och tillfredsställd precis där så bra var det och jag kan inte fatta att jag sjöng get into the groove med madonna, eller att hon gjorde vogue eller hur en sån liten tjej kunde gå från partytjej i brooklyn till att stå där framför så sjukt många många människor. och hon sa sen att hon visste varför vi var här och sjöng express yourself och det var korrekt, alldeles korrekt och sen slutade det och alla hade tokdansat från sekunden hon gick på till hon gick av och sen öppnade viprummet igen och jag insåg att min skinnjacka försvunnit någonstans på vägen så jag pratade med ekonomiwembleykillen som sa att jag skulle maila honom så skulle de se om de fann den men det var ett litet offer för att se madonna, dessutom är det roligt att tänka att någon annan tog min jacka vid en madonnakonsert för jag menar, om man ska tappa bort något är väl det det bästa sättet att göra det på. sen drack vi mer champagne och dansade och givetvis är therese rules + champagne rules = dödlig kombination ok eftersom jag hade superkul och det var min bästa (tidiga) födelsedag som någonsin kan och kommer inträffa så jag gick all in och det var som en dröm och sen tog festen slut och vi skulle gå till tåget, men då hade stationen stängt och vakten bad oss gå till nästa station som var wembley central men då kuppade han oss för där stod en massa poliser som sa att tågen var slut och att vi fick ta buss istället. grejen var bara att de inte satt in några extrabussar och eftersom vi var cirka 90.000 som ville hem var det en massa spring och jag tappade bort pappa och ramlade hårt på grusig mark och slog upp knäna så de fortfarande blöder och varar, och jag var vilse i en timme och frös utan min jacka för jag hade bara ett linne och en skjorta och jag ringde vice-andrew som hade premiärvisat deras film tidigare på kvällen och nu hade efterfest på hans krog old blue last, så jag fick adressen dit och försökte ta en taxi, men det var helt kört för alla var upptagna. till slut hittade pappa mig och vi gick 45 minuter till för att komma till en busshållsplats som inte var full och så kom vi på rätt buss och efter vad som verkade vara två timmar kom vi till oxford street där vi hoppade av, köpte chips och vitamin water och gick till vårt hotell vid russell square/british museum. det var så BRA! MADONNA; VARIGA SÅR; BORTTAPPAD JACKA; VOGUEFLICKOR; MEGACHAMPAGNEFYLLA!

dagen efter vaknade jag såklart med snuva och skitonda knän WEHO!
xoxo