jag läste ut jonathan safran foers bok "extremt högt och otroligt nära" på flygbussen till malmö i söndagsnatt och det kom nesliga tårar för att den var bra och för att det tog slut och jag visste igen att alla är ensamma men likadana och jag hittade ytterligare en anledning att vänta vänta vänta tills jag, eller någon lik mig, någonsin skulle komma på att formulera fram en bok av okänt slag. jag hade tappat farten i den sedan våren och därför lagt den lite på hyllan, men så efter bomben ville jag läsa igen och den var så bra med allt som hörde till maj - med explosionen och familjeljuget och ångesten och sömnbristen och allt. jag rekommenderar den faktiskt. detta är en av få romaner jag rekommenderar, jag tycker nämligen det är svårt att tillgodose mitt dåliga romanbehov som uppenbarligen fokuserar sig på olika skrivtekniker blandat med olika tider och personas med liten farstu. och jag vet sällan folk som har samma smak, men när jag kommer på någon så brukar jag säga dessa för de är välskrivna och tillräckligt udda för en tappad medelklasssvenne:
- margaret atwood - "oryx and crake" (det är så jävla pomo att göra en metasite till en bok)
- norman mailer - "an american dream"
- arthur c. clarke - "2001"
- john irving - "garp" (den ÄR bra)
- rent allmänt: philip k. dick som ju gjorde sociologiska historiska sci-fi romaner
JAG VET DET: åh jag är ett töntbarn som ingen kommer älska någonsin.
2 comments:
läs douglas coupland, han är bra.
jaa men han var lite tråkig efter generation x, microslavar och livet efter gud, har dock inte läst hans nya jpod eller vad den heter. älskar dataromaner.
Post a Comment