själv är bäste dräng?

det negativa med att vara solo är att man inte kan säga extra mycket fina komplimanger till någon, inte gå hem till någon med frukost och blommor, inte hålla i någons finger när man sover, inte snurra någons hår, inte få hjälp med att bära den tunga kattsanden, inte ha någon att göra våfflor eller dumplings till som man själv är allergisk mot och inte ha någon att vardagsleva med. jag älskar att vara själv, men idag när jag bar kattsanden och kattmaten från hemköp till lägenheten kände jag mig som en twat. det jag gillar bäst med relationer är det altruistiska draget - att man är på samma sida och hjälper varandra för att den andre, och därmed man själv, blir glad av det. jag saknar att säga "jag gillar dig", till någon utöver mina vänner.

jag kommer säkert ångra att jag skrev detta inlägget men jag har feber och är trött.