visa leg på folköl

i fredags när jag handlade grönsaker och folköl till middagen så bad de om leg! jag skriver igen; LEG! folköl! på ica!! jag rodnade av förvåning och skam och rotade nervöst i handväskan med rädslan att ha lämnat passet hemma men hittade det till slut och mumlade "jag är 28" när jag räckte fram det. förnedrande. jag gillar ju inte ens ungdomar. jag har inget uttalat hat mot dom (jag tror jag bara har uttalat hat mot rix fm, allergier, tragedier och korta öppettider), men de vet oftast ingenting, är dåliga på sex, har ingen backlog och de som är av hankön har en pervers tendens att raka sig överallt - inklusive armhålorna. tacka vet jag 30+. det är som en ljuv melodi för min karga lekamen.

eller som jag brukade säga när jag var yngre "varför skulle jag vilja vara med någon som är mindre av allt jag är, eller vill vara?". oftast fattade jag inte riktigt vad jag sa (som om jag gör det nu), men jag fattar att jag var inne på samma röda tråd. eller snarare - den tunna vita linjen.

olycklig. vad är det med mig? kan jag skärpa mig. "bita ihop" som pappa skulle säga. pappa är en jäkel på pepp. jag med. men jag tror vi glömmer peppa oss själva ibland.