jag tycker faktiskt inte om soul och funk. eller är lionel richie soul? han är så bitchin. jag gick igenom föräldrarnas skivor när jag var liten och fastnade mest för stones och beach boys. sen läste jag pop (åh gud) när jag gick i högstadiet eller något och letade fram deras soul- och funkskivor och testade sly & the family stone och till och med bowie ett tag. men det var inte min grej. discobowietiden gillade jag dock. men inte soul och funk. det är så himla....POPPIGT! jag pallar det inte. det känns som om alla popare började med soul&funk. jag har aldrig gillat pop. det låter så fult och tyst och irriterande och jag vill bara stänga in dom i en stor plastpåse och de skulle vara så mjäkiga de små popbanden att de inte ens skulle kunna slå sig ut ur den med samlad kraft. och de är säkert sådär att de lyssnar på morrisey när de har sexy time och sen gråter de efteråt för de är så känsliga och fanochhansmoster och sen dricker de te och odlar någon tantblomma på balkongen.
update: quincy jones är också bitchin.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Men ursäkta! jäkla rockare då som bara kör dieselbil och har stora hundar som skäller och har hybris och inte inte klarar av att ringa till doktorn när de är sjuka och tror att sur + solglasögon = sexxy. Som din rådgivare tycker jag du ska lyssna på skeeter davis: the end of the world, sova sked med din kille, uppskatta det, och komma tillbaka. bah
okej darling! jag gör det! nu måste jag säga att jag uppskattar all musik bara den är cp med en twist. eller som jag brukar säga; har ett fuckbeat. kan man jucka till den gillar jag det. på riktigt, man hör det i låten, några exempel:
hall&oates - i cant go for that
peaches - lovertits
au pairs - its obvious
esg - parking lot blues
prince - 1999
yello - i love you
art of noise - legs
wham - everything she wants
erasure - love to hate you
stones - miss you
sexpress - theme
bara det inte är mesigt liksom du vet. wa wa waaah. och då menar jag inte BRA wahwah som lizzy mercier.
Post a Comment