jag slängde en ring i floden idag.
jag hade köpt den samma dag som mitt hus sprängdes och jag visste jag ville slänga den men den låg kvar och jag var papphammar när jag städade och sen hände en annan bomb, ytterligare n bomb, en psykisk sådan i förrgår, i onsdags och jag hade inte slängt ringen och jag hade den i fickan och jag slängde den snabbt i vattnet. jag gillar information och vidskepelse och tradition för utan något eller utan det har jag inget. så jag slängde ringen. det som hände, det nya, det som faktiskt var värre än bomben, eller faktiskt var det som att bomben var fysisk och ett förspel och detta var djupare och har påverkat alla de år jag levt. jag fick ett mail i onsdags, tio minuter innan jag slutade jobbet och jag trodde det var ett elakt skämt eller en dålig sketch eller ett misstag så jag gick hem och smsade mina föräldrar för de svarade inte i telefon och jag var så oerhört arg, så jävla förbannad ifall det här i mailet skulle vara sant för då skulle mina föräldrar fört mig bakom ljuset i trettio år och jag har alltid sagt "raka puckar är det viktigaste" och jobbat med information och jo jag var så arg att jag ville springa tills jag inte kunde springa mer tills det tystnade eller åtminstone tills det yttre var i samma nivå som det inre som var i upplösningstillstånd och det kanske kunde tagit mig till trelleborg sen skulle jag stupat. jag fortsatte ringa mamma och frågade "vem är xxxx?" och mamma sa "(tystnad) jag ringer dig sen" så jag visste det var sant, det som stått i mailet. jag kom hem och mamma ringde igen och berättade och jag kunde inte andas, inte prata, min strype blev så liten och jag famlade och öppnade fönstret och det gick inte och jag föll ihop på knä, la på luren, föll ner på mattan och kände på mattans knutar och yta jag vet inte hur länge tills jag kunde andas och fick värme tillbaks i händerna igen. jag fick en chock. allt är knasigt och upp och ner och när jag var deprimerad med social fobi VISSTE jag att jag hade rätt när jag sa att man inte kunde lita på folk och det var sant så nu vet jag det och då kan jag göra det. men jag älskar mina föräldrar mer för nu är det så mycket som förklarats och kommer förklaras och det är stort och djupt och min familj och släktbild har förändrats och jag med för alltid genom alla år jag levt och kommer.
men allt kommer bli bättre nu när jag vet mer om det som är sant, eller åtminstone en fraktion av det, och det känns bra och lättare och jag spyr väldigt mycket av ångest och förstår helt plötsligt mer av allt om mig själv och familjen och varför. på en vecka har mitt liv gått från den vanliga benny hill-komedin till en grekisk tragedi och alla är friska tackochlov så det är inget shakespearianskt slut - mest en shakesperiansk början, men jag har ett nytt storesyskon och det är allt jag tänker säga. de sista dagarna har jag tagit ledigt från jobbet och mest stirrat ut i luften, varit utomhus, supit och sovit och tänkt och varit ledsen och alla andra saker man kan känna någonsin.
jaghatarkirunaochkommersägajagärfrånstockholmvarsärtrygghetenliksom.
/therese
