jag tog en omväg hem igår för jag var så trött och ville inte komma hem och bara somna. natten till måndag hade jag allergi och kliande laktosutslag över hela kroppen så jag sov dåligt därav tröttheten. promenaden runt kanalen var dock en dåligide© eftersom jag bara hade tights och sen två stickade tröjor som det blåste rakt igenom. men det var ändå skönt för jag tycker om att frysa ibland och jag hann med ett kort möte så det var inte så dålig idé i det långa loppet ändå. när jag kom hem lagade jag varm tomatsoppa och vek tvätt, lyssnade på fredrik och log cabin, diskade, sorterade i min garderob, bytte sängkläder, satte på plastbrasan och la mig i sängen nyduschad och varm i nya sängkläder och drack en jättegod äppelgrogg och var så skön och nöjd. jag sa att jag inte skulle dricka alls i februari men det ville jag ju inte, det jag inte vill är att bli så himla acidfull. jag är dålig på det där med balans, så jag kan inte sträva efter allt eller inget utan det där emellan. jag hamnar ibland lätt så att jag gör för mycket eller för lite. träna för mycket, jobba för mycket, äta för lite, äta för mycket, sova för lite, prata för lite, prata för mycket. blabla. det är kanske det som kallas MÄNSKLIGT. (uh)
förut hade jag ölstopp efter tre öl, då slutade jag alltid dricka och tog vatten eller juice efter det. nu har jag helt glömt bort mitt ölstopp. sen ligger det nog i ölens natur att förpassa ängeln på axeln till utvisningsbåset så man automatiskt glömmer bort ens goda föresatser med ölstopp. för det är ju så roligt ibland. jag och lou började skriva i våra kalendrar när vi varit riktigt fulla eller salongsberusade eller follepåverkade så att vi skulle bli noga. gud vi är såna de nya risk-alkoholisterna är mediakvinnor som är ute i farten och nätverkar.
imorse: mina utslag är mindre men kliar fortfarande och jag är snuvig och litet groggbakis men jag har chans på killen (tror jag väl) och vaknade till 60-tals ska och att brasan brann fint varmt sken och jag var glad men rätt ful så allt var helt okej helt okej faktiskt.
Feb 3, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
ja men så är jag också, noll eller hundra, för mkt eller för lite. det är bra ibland, oftast inte.
(woho killen! hurra!)
men det är så svårt hur ska man veta? åh tänk om det fanns ett sånt där vattenpass till livet åh vad det vore fint.
Post a Comment