nej det är det ju inte, men min privata mobil har som bekant varit ur order den senaste månaden och blev fixad idag eftermiddag så jag ber om ursäkt om någon känt sig ignorerad. (dock kommer det hända igen eftersom alla som känner mig vet att jag inte är världens största fan till att prata direkt in i telefonen, jag menar vad ska man säga i sina fritids-telefonsamtal? "hej hur mår du?" "bra" "jag med" "okej" "jag har ätit köttfärssås" "schysst" (......) "nu börjar simpsons" "ok hej då" "hej då". uh. texta däremot är en sympatiskt kommunikationsform som jag omhuldar småglatt). men vänta, kommer ni ihåg när man kunde prata i telefon i flera timmar när man var tonåring?? vad var det förresten? var det ett biologiskt steg i puberteten? eller berodde det bara på att inte internet hade blivit ett hushållsnamn än? var detta den naturliga tonårs-utvecklingen:
- bli könsmogen och få acne
- prata i telefon
- försök ljuga om något för sina föräldrar och bli påkommen
- bli besviken för att man inte får någon kille och under 5.0 i snitt
- få internet och sms som funktion i mobilen (som var stor som en häst), och sluta prata i telefon med folk överhuvudtaget
2 comments:
Jag hatar att prata i telefon. det gjorde jag då med men var ju tvungen att göra det för det var det som var the shit på den tiden. alla pratade om att de hade pratat i telefon hela kvällen innan när de kom till skolan. fy fan. jag fick skriva manus innan för att klara av de där förbannade telefonsamtalen. sick.
Hej Trisha. Här får du en gråter och äter-bild.
/O.
Post a Comment