uppdatering om grannen - efter att ha spelat skithög musik började en skitarg man skrika skithögt åt honom att sänka från gatan, jag tänkte "heja" men blev samtidigt rädd eftersom han lät så väldigt arg, och så började fler skrika framochtillbaka och det var lite grannslagsmål i luften, men så sänkte de musiken och allt var väl tills fem i morse då de började spela samma jävla låt IGEN på skithög volym. så konstigt. de spelade den bara en gång dock. sen var det säkert tio bilar som körde på gatan och tre långtradare. vafalls. industrisemester-tuppjuck. jag chattade i alla fall länge med sax-killen igårkväll och det var roligt som alltid. vi tittade på film ihop (han såg annie hall och skickade youtube-klipp på de bästa scenerna, sen såg vi northern country på tv samtidigt) och kommenterade det via msn som någon sorts digital version av beavis&butthead.
jag började jobba halv 8 imorse för ikväll tänkte jag vara ledig (men jag kommer ändå sitta vid datorn jag vet det) och diska, städa och träna extra länge som straff för korven som jag kräktes upp igår. så katolskt med kroppslig bestraffning, mmmm!
nu är det "odla med P1" på radion. snart ska jag träffa redaktörerna på café banjo för möte samt testa banjos utbud!
3 comments:
Andras ljud, ja... Jag var äckligt glad (både som rabiat AIK:are och som sömnkär) när Bajen Fans vräktes från sin klubblokal i grannhuset. Matcherna på Söderstadion stör inte alls, ryser bara lite när jag hör att Bajen gör mål. Nu har jag kvar två härliga störningsmoment kvar: ett källargym som ÄLSKAR billig tysk trance, och nya grannar vars helghobby är Singstar och Rockband. Värst är när de tror sig vara hänsynsfulla och använder lurar. Eye of the Tiger, bara (falsk)sång, tio gånger i rad med öppet fönster? Funderade på att gå ner i källaren och slå av huvudströmmen till huset.
Min granne är runt 200 år gammal, sällan hemma, nästan döv, vilket gör att jag inte märker av honom värst mycket och jag kan själv sitta vid pianot eller plucka på elbasen utan att få det i ryggen. Dock kan han ha TV:n högt på emellanåt. Jag har iaf tur som inte har Bävris och Stjärnskalle som grannar. :)
Mina grannar är så tysta att jag glömmer att de finns. Men alltså, kan man inte säga till? Jag skrek till en med gläfsig hund på gatan en gång. Crazy woman on fifth floor hade en målning av mig kunnat heta då.
Post a Comment