jag har just varit och tränat. jag var lite fundersam och behövde få upp dopamin-nivån för jag funderade på ifall jag någonsin verkligen älskat någon av mina pojkvänner. hur kan man veta?om jag hade gjort det hade jag väl varit ihop med någon av dem fortfarande eller? när jag var liten såg jag en tecknad film från Japan där det var en kyrka som bara spelade ifall bröllopsparet som gick in i kyrkan kände sann kärlek. annars var den tyst. jag hade sån oro för det. eller så kanske jag bara aldrig har trott på någon relation, eller så kanske det är samma sak? jag vet inte om jag tror på det där med att vara dökär, jag tror man blir kär av andra skäl. som att man har roligt ihop och kan prata och det är viktigare än första-ögonblicket-passion som bara verkar menlös i längden. idag var jag dock sugen på ett riktigt yrke och en riktig man. så vuxet av mig.
OBS! KLICKA PÅ DELFINERNA SÅ PUSSAS DOM.
1 comment:
jag trodde du gillade science? kärlek beror på att vissa proportioner (se gyllene snittet) överensstämmer med dina förutbestämda preferenser, sen sätter hjärnan igång och producerar oxytocin och dopamin när du umgås med den person i som allra längst 2 år, därefter är det dags att gå vidare. så skulle kyrkan get with the times borde dom byta ut det till "tills om ungefär -- månader" (då beroende på hur länge dom träffades innan bröllopet.)
Post a Comment