ponnyn & järnflickan

okej jag måste bara säga hur gott det är med egenpoppade popcorn! det är delikat OCH snyggt! dessutom får man inte äckliga fingrar av det som man måste kleta av på soffan eller jeansen. k är en popcornmästare av rang. det är intressant att se honom arbeta. han och hans syster bråkar om en legendarisk popcornkastrull som fortfarande står hos deras föräldrar. själv när jag gör popcorn bränner jag alltid första satsen så jag får göra om allting. men andra gången blir det bra. detta betyder också att jag a) inte lär mig av mina misstag och b) gör slut på popcornpåsen sjukt snabbt. men nu äter jag andra satsen och de blev jättegoda. winecoolern är god. flytten känns under kontroll. the prom känns också under kontroll (har fått fantastiska möjligheter till klubben som jag ska jobba på i veckan), och livet är en häst. min häst. jag hade en häst förresten när jag gick i högstadiet. eller det var snarare en ponny. den hette pigalle. den kastade av mig en gång så jag släpades efter i bygeln. det var coolt. jag gjorde inte illa mig. jag har ofta gjort illa mig men sällan känt att det gör ont. det beror naturligtvis säkert på att jag är en klant och gör illa mig så ofta att jag vant mig. när jag gick i trean och vi bodde i västerås funderade jag på ifall jag inte kände smärta lika mycket som andra, så jag kallade mig själv järnflickan. då skrattade de andra barnen i kvarteret så jag sa att jag skämtade.