thereserulesok!

Mar 16, 2009

psykbildsbibliotek från ljusmys på kristallen i början av förra veckan

jag älskar kristallen: kunskapsföredrag, weirdonoisekrautrawk, genialiskt nobelpristagande ljusmys av kristian nihlén, skäggiga killar i baddräkt, kuddsoffor, artfilm och tjejer med BÄRS.

helgen, fritidsvetare

snorpapper

varmt klädd

smörgåskrasseodling och te

lunchmellis

nyponsoppa med glass

SANTO!

jättefin bil om du klickar så ser du två humor

söndagsmiddag gluten- och laktosfri vegetarisk lasagne

jag spelade bla paul mccartney, fleetwood mac, talking heads, grace jones, seam, LIO, roky erickson, get into the groove och lionel richie remix och det var tre par som pardansade innan halv tio, vad glad jag blev. sen blev jag kränkt för sara berg spelade OMG bla broder daniel. det var ALLTSÅ INTE JAG, obs viktig info. sound of arrows hade en hitlåt som jag, louise och anna dansade till och alla tjejer i lokalen ville ligga med sångaren förutom jag och en handfull till säkert. det bästa var när erik the friend spelade techno och när vi omringades av blonde tvillingduo bene i näversoffan på utegården. sen gick jag hem, åt halloumifalafel med laktosmedicin till förrätt och däckade helt matt i min superstorasäng.

stickad damtröja

den här fina stickade tröjan fyndade jag på second hand butiken veras garderob i borås för 170 kronor, hennes bikini är vadderad och flätan är flätad på riktigt åh fint.

angel of the desk

åh svenska skrivregler. kanske den bok jag kan minst utantill.

rädslan kanske har blå väst och väntar bakom parkeringen för att ge en stryk efter jobbet

jag är litet rädd att förlora något på riktigt att jag inte bygger upp något? det som kanske är mest viktigt att förlora är människor därför har jag varit rädd för relationer. men jag tycker inte det borde heta rädd, det är inte rädd det är något annat. varsamhet. omtanke. jag tänker att det finns mycket framtid och saker jag kommer förlora. och saker att få. och folk jag älskar kommer lämna mig och saker kommer ta slut och det gör mig så rädd. men så måste det vara för alla för vi är alla ensamma och det är därför vi kanske är så himla drivna att skapa grupper. familjer. små kitt som håller oss samman samman. därför på samma sätt är kittet även otcäkt för om det bryts så bryts det och det är svårt att hitta tillbaka för det är någon sorts magi inblandad med koder och ritualer och osynliga och synliga regelverk och hur ska man någonsin hitta rätt men när man gör det är det så himla himla bra att det kan kännas som en damm, den känns som en damm som är hög och oändlig men vad skulle hända om den brast och man kan inte tänka sig att inte ha den.

(j.a jag har just sett en dramafilm gud. vad tunn jag är. bara var tyst nu t-öne)